Tollén tänker

I idrotts- och tävlingssamanhang viker jag alltid ner mig när det verkligen gäller. I början kunde jag skratta åt det, (som den gången jag spelade tennis mot Jonte och tappade ledning med 2-0 i set, 5-0 i gem, 40-0 i egen serve till förlust med 3-2). Men nu börjar det bli allt mer irriterande. Senaste exemplet kommer från kvällens bordshockeyturnering hemma hos mig.

Deltagare var jag, Arvidsson Hugo, Anton och David. Förutsättningarna: Alla möter alla två gånger, sedan gruppettan mot fyran i semi och trean mot tvåan. Jag vinner gruppen på 15 poäng. Darrar lite mer i semin men vinner ändå över Hugo med 2-1. Final mot Arvidsson som jag i gruppen har slagit med 4-3 och 5-2. Vad händer då? Jag flippar ur totalt och torskar med 8-2. Måste seriöst börja jobba med det här problemet nu. Det håller inte.