Klassiska fotbollsanekdoter: "Två mörka skuggor"
Först ut är Daniels S mystiska försvinnande och hans odödliga bortförklaring.
Daniel S var en stor bolltrollare och en riktigt skön lirare. Minst lika oberäknelig som han var på planen var han också utanför den. 1998 spelade vi cup på Gotland och en natt kom Daniel S inte hem till skolsalen där vi sov förrän 05.00 på morgonen. Alla undrade så klart vart han hade varit. Ingen vet var han verkligen var men hans egen förklaring glömmer vi aldrig:
- Jag vaknade nyss upp i en buske och kommer inte ihåg någonting. Det sista jag minns var att jag såg två mörka skuggor. Sedan blev allt svart.
Hahaha!! Den hade jag glömt! Vad gör man som ledare i det läget? Enkelt, man ignorerar den uppenbara lögnen, skrattar med/åt grabben och låter honom lira nästa dag.
Klart man gör. Det finns inget annat. Bara att buga och tacka för underhållningen. =)
Hahaha, oj oj mycket roligt.
En annan höjdare är ju när Henrik J pappa dundrar in med mercan över hela åkern i danmark för att kunna sitta ned i bilen och kolla på matchen. Förklaringen. " vem orkar stå i 90 minuter"
Ja, den är fin. Eller när vi var klara gruppvinnare (tror det var Gotlandsturnneringen också) och Henke J skulle få starta sin första match. Uffe E, som kände på sig att Henke skulle vara övertänd, tar ett eget snack med honom precis innan avspark:
- Ta det bara lugnt nu. Gör inget förhastat.
30 sekunder in i matchen gör Henke en våldsam glidtackling med båda sulorna: straff och gult kort. =)
Jag har många fina på lager. Lovar att beta av dem alla här på bloggen.
